Ellen Johansson

Hur slutar jag med mina kompensatoriska beteenden? - kräkningar
Detta inlägg vänder sig till dig som främst använder sig av kräkningar som ett kompensatoriskt beteende. Inlägget kan vara triggande. 
 
Något som oftast är mer en regel än ett undantag när det kommer till ätstörningar är att många använder sig av olika former av kompensatoriska beteenden för att oftast kompensera för den mat man har ätit. Mitt främsta kompensatoriska beteende var att använda mig utav kräkningar, och är det något jag önskar så är det att jag hade berättat om det tidigare. En stor anledning till att jag inte berättade om mina kräkningar tidigare var dels för att jag kände mig skamfylld, men även för att jag inte hade hört någon annan prata om det. På något sätt kände jag mig extremt ensam med mina kräkningar. Det jag hade hört runt om på media var människor som använde träning för att kompensera, men aldrig hade någon pratat om gångerna man sitter hukandes vid toaletten. 
 
Fredagen den åttonde februari 2019 skrev jag i min anteckningsbok "Ångesten skriker. Slåss. För oväsen inom mig. Det enda som kan lindra rösterna är mat. Så jag äter. Äter. Och äter. Men ångesten hinner ikapp. Och innan jag vet ordet av hänger huvudet ner i toalettstolen och handen stoppad så långt bak i svalget som det är möjligt." 
 
Jag har nu varit kräkfri i några månader, och jag måste säga det att jag är otroligt stolt över mig själv. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna sluta, men tror mig, det går!
 
Så vad fungerade för mig?
 
Distrahera dig själv efter maten
Ring en vän. Titta på en serie. Städa din garderob. Vila. Rita. Pärla. Det viktigaste är att just distrahera dig själv från att kräka. Det är svårt, men det kommer att bli lättare efter varje gång du vågar stå emot. 
 
Bestäm dig 
Det viktigaste är att bestämma dig. Vill du så kommer det att gå. Hitta något som motiverar dig. Det är återigen inte lätt, men du kommer i slutändan lyckas. Punkt.  
 
Klandra inte dig själv
Tro mig, jag hade många bakslag, och kommer eventuellt fortfarande få. Att sluta kräkas är något som tar tid och det går inte att bli av med en gammal vana under en natt även om man så önskar. Det viktigaste är om du har bakslag, klandra inte dig själv. Ta bara nya tag efter nästa måltid, eller dagen efter om det känns lättare. För kom ihåg, ingens tillfrisknad går på en rät linje. Det är en del av att bli frisk att ha bakslag för det är främst då jag själv har kommit underfund med att jag verkligen vill bli frisk. 
 
Gå in i känslan
Våga känna efter! Varför käks du? Vad är det du vill uppnå? Vad vill du känna? Ställ dig själv alla möjliga jobbiga frågor och våga känna efter. För vet du anledningen är det oftast lättare att ta tag i problemet. 
 
Trappa ner
Det går inte att sluta kräkas tvärt. Trappa ner. Bestäm dig att "nu ska jag behålla denna måltiden." etc. För mig fungerade det med att äta "lättare" mat när jag skulle sluta kräkas. Och därefter så utmanar man sig stegvis med mat som man själv upplever som svårare. För desto mer mat man behåller desto mer energi har kroppen, vilket innebar för mig att det var lättare att stå emot kroppens impulser.  
 
Uppsök toaletten innan måltid
Detta är något som har hjälpt mig enormt. Uträtta dina behov innan måltiden. För mig innebar det att jag inte hade något att göra där efter måltiden. På så sätt kunde jag undvika att besöka toaletten, på grund av att jag inte hade någon logisk eller rimlig anledning till att gå in där. Dessutom kunde personerna i min omgivning hindra mig mer från att gå in på toaletten.
 
Detta är några få saker som verkligen har varit till en stor nytta för mig. Jag vet att det ibland känns omöjligt då det känns som att man bokstavligen sitter fast i träsket. Men lita på mig nu, det går att sluta kräkas!
 
 
Jag vill återigen tipsa om boken Mattillåtet av Gisela Van Der Ster. Det som jag upplever skönt med boken är att igenkänningsfaktorn är hög vilket innebar för mig att jag kände mig mindre ensam. Dessutom det som står i boken är fakta vilket är svårt för ätstörningen att säga emot. Boken väcker både tankar och känslor, och jag fick mig helt klart en tankeställare.